10 november 2010

Ava och hundar är något som inte riktigt vill fungera. Hon facsineras något fruktansvärt av dem och är hur nyfiken som helst så länge de inte kan komma nära henne, för då blir hon livrädd och klättrar upp på en. Bokstavligen. Så idag när en hund gick om oss bakifrån och varken hon eller jag uppmärksammat att det ens var en hund bakom oss. Så trodde jag ärligt att Ava fick en hjärtattack när denna hund med ägare går förbi. Efter att ha lipat en skvätt över sin nära döden upplevelse så kunde hon inte sluta prata om hur söt hunden var i ungefär 10 minuter.
En dag kommer denna unga dam växa upp och bli en tonåring med dessa besynnerliga rädslor som jag inte riktigt vet om man kan kalla rädslor.Ett barn på dagis har också lärt Ava säga "Shut up!" idag. Inte för att Ava vet vad detta riktigt betyder, men det har inte hindrat henne ifrån att använda det flitigt till typ allt. Men efter en ganska kort disskution om att det inte alls är ett trevligt utrop och att slås inte heller är tillåtet, och ungefär 2.5 minuter på satygs-steget så blev hon ett litet lamm igen. Ett satygs-steg är alltså ett steg man får sitta på om man är otrevlig och/eller slås, tills man liksom vet bättre. Ett kalas bra steg alltså.

Ikväll har jag vilat mina ögon på derbyt (så kan man nog minsan stava det) mellan machester united och manchester city. En skit rik snubbe köpte manchester city och några skit bra spelare tydligen, bara sådär, för att få se sitt favorit lag vinna någon jäkla gång. Det går ganska bra för det laget nu. Pappan i familjen är sådär härligt kär i fotboll att han nästan byter om och hoppar in i tv:in ibland. Så med detta sagt så kan de flesta förstå detta samtalet.

Mamman: You dont really play in the premier league.
Pappan: No, I play in premier life.

Här är mitt rum typ.



1 kommentar:

  1. Nåt är väldigt märkligt här... VAR är alla grejerna som ALLTID befinner sig överallt annars där du befinner dig??? Skumt. Puss från mig Mum

    SvaraRadera