Jag ser så mycket på greys anatomy att jag överväger att bli läkare. Jag vill plugga till något sådär otroligt smart och betydande. Men jag vill inte bli något där man har ansvar för andras liv, andras ekonomi, andras viktiga saker. Vad kan man bli då? Om jag inte har kommit på det här i april så blir jag dagis fröken.

Idag har jag simmat och Ava har vart på halloween party, hon var utklädd till världens sötaste lilla katt. Jag försökte få en bild på henne men hon vart helt inne i katt-rollen och kunde inte stå stilla för en sekund. Efter simmet medans jag sminkade mig så kom städerskan fram och sa att jag såg så söt ut. Jag blev nog varmare i hjärtat än jordens mitt. Jag gillar England, folk är trevliga här.
I Jönköping är man inte trevlig. Där hatar man allt och ens högsta dröm ska vara att komma därifrån och sen ska man flytta tillbaka när man får barn. Så ska det vara. Det äär nog det jag gör just nu iochförsig. Flyttar ifrån jönköping ett tag så jag kan komma tillbaka. Fast det gills inte för först ska jag någon gång ska jag flytta lite till, till något sådär fränt land.

Idag stälde man om klockan till normaltid. Reng tid.

Idag har jag inte gjort något vettigt alls förutom att lägga lite av mina kära pengar på att uppgradera min wow tid. Jag menar, det regnar i det här landet. OFTA.

Men igår var en spännande dag, ni förstår när jag väntade på bussen efter att ha lämnat av Ava på dagis, så skådade min öga denna märkliga händelse.

Livs-döda-halva-grisar. Bara sådär. Det fanns också en festlig man som sprang med dessa grisar mellan lastbilen och affären. Han hade vit rock, glasögon och var aningen nerstänkt av blod. Svag var han också. Eller kanske inte, grisarna kan ju iochför sig ha varit ganska tunga..

Sen fick jag för mig att hälsa på i en affär och inköpa sushi.

Äckligt som tusan och jag har ingen aning om varför bilden vill stå upp och inte ligga ner. Efter detta misstag så fick jag testa fish and chips igår. (Nej mamma detta är inte kyckling, det är fisk med potatis-pommes) Detta var faktiskt gott. Men väldigt alterenativt om man jämnför till min mer mac donalds lagda pommes sida.

Nej, jag gör inget annat än att äta. Häldre fet än hungrig.

Idag skulle jag simma, men efter som jag vaknade med en plug snor i halsen och en förstoppad näsa. Och med tanke på att jag redan har problem med andningskordinationen i vatten så stannade jag i huset och åt hamburgare och godis. Dock inte samtidigt.

Frågan är, är jag sjuk för att det är svinkallt ute och jag hatar att knäppa jackan. Eller för att körtelfeber pajar mitt immunförsvar. Eller för att jag är svag och lättpåverkad av att kolla på sjukhusserier.

Häromdagen hade Ava ätit pasta med sin pappa, pastan hade ångat för den var varm som tusan. Då säger detta lilla charmtroll. (På engelska dock) -"Ju mer ånga som lämnar pastan, ju kallare blir den". (Antagligen så har hon snappat upp denna kommentaren från någon annan och bara upprepat den, och antagligen så förstår hon egentligen inte den kemiska/fysiska händelsen i det hela.) Men fasiken vad smart hon lät.

Just det, alla som har barn eller vart barn, eller bara kollat på tv de senaste åren vet vad Telitubis (stavas antagligen inte så..) är. Antagligen så har alla som är övar 5 år också insett att de som kom på detta barnprogam från psykhuset måste vara påhittat av någon extremt pårökt person. Men bli inte rädda, det finns värre program. Ett är, The night garden, herregud mer hjärnpsykrubbade program har jag aldrig sett.

Busschaffören släppte av mig med avskedsfrasen:" See you later darling.". Jag blev helt varm, och i kön till den varma oboyen så pratade en gammal man med mig om vädret. Bästa är när pojkar i min ålder låter flickor gå före i kön eller håller upp dörren till dem. En sådan pojke ska jag hitta en dag, som håller upp dörren åt mig och som inte blir arg när jag smäller igen den i ansiktet på han ibland. För han liksom fattar att jag kan va sådan.

Ikväll fick jag äta pommes, korv och bönor. Bönorna var faktikst helt okej goda, dock så smakar ju korvarna i det här luriga landet mjöl.

Inatt vaknade jag och insåg:" Herregud jag har snor i hela halsen, var är mitt syre? Måste jag resa mig upp för att kunna lägga snor aset någonstans? Vad är klockan? JÄKLANS DÄR VAR DÖRREN." Så ont ,så ont förstår ni. Min stackars tå, rakt in i dörren, klockan 03.48, för att spotta snor så jag kan andas.

Jag har hittat ett rosa te som kittlas i halsen. KALAS!

Idag var vi på ett zoo, hur stort och coolt som helst. Jag träffade en harry potter uggla och kackelackor. Jag såg inte kackelacks lådan förens jag stod med näsan tryckt emot glaset. Jag fick en hjärtattack, vände och gick. Pappan i familjen fann detta fruktansvärt roande.

Efter det såg jag uttrar, kor, kaniner, grisar, flamingos, pingviner,apor, krockodiler, ormar och botten på en kaffe kopp. Jag åt också världens mjukaste kaka. Sen åkte vi hem, efter detta så hade Ava och jag ungefär 4567 tebjudningar.

Jag vet inte hur mycket bättre min engelska har blivit men fy tusan vad frustrerad man blir på sig själv när man hör alla gramatiska fel man säger. Man hör det medans man talar. Otroligt pinsamt när man säger fel form och tid på ord. Eller hur man formulerar meningar..

Idag gick jag upp klockan 7 för att släppa in en man som skulle fixa något. Vid 9 ringde han och sa att han inte kunde komma för hans bil var sönder. Så då åt jag nog 3 ton fruktsalad och kollade på det brittiska halv 8 hos mig. Olidligt spännande.

Jag lärde mig laga pasta-tomat-och-räck saken idag, så jag kan laga detta till mina päron när jag kommer hem. Ett magaiskt recep eftersom att jag aldrig har gillar varken tomat eller räckor innan. Kanske jag klarar av att äta smärgåstårta när jag kommer hem, det hade varit något.

Inatt var jag själv i världens största hus och då fick vädret för sig att det skulle vara storm, kalas bra med tanke på att jag är anningen mörkrädd och att vinden dånade som åska. Tror jag håller på att bli lite sjuk, för jag vaknar och inser att jag inte kan andas genom näsan ibland. Som en kallsup typ, härligt. Jag som älskar att simma.
Jag kan inte simma, jag kan inte få mina ben att utföra samma rörelse, är det fel på mig? Har jag en kordinations sjukdom som jag missat i alla år? Har min lilla syster snott alla mina kordinations-gener? Är det därför hon är sådär fysiskt inteligent och jag inte kan simma. Skulle förklara en del. Helt klart mys fel att jag är sne, och helt klart tackvare mig som my är sådär brilliant. De snodda generna liksom. MINA gener!

Det finns en affär som säljer lampor här. Den håller på att gå i konkurrs så de säljer ut allt och har därför satt lappar med priser på alla olika lampor. Denna affären har en tjock labrador som alltid ligger i dörren eller i skyltfönstret. Idag satt det en prislapp på hunden där det stod: "Priceless". Mitt hjärta smälte, den som kom på detta ska jag gifta mig med.

Idag är jag ensam i världens största hus, så därför åt jag glass och chips till middag. Resten av kvällen har försökt lära mig texten till Levas polka som är på finska. Alltså inte hel lätt. Jag får också fortfarande Sms av Centrum, känns bra att de inte har glömmt mig efter som att jag faktiskt befann mig där en gång i en sådär lagom långa 2 timmar.

( Tanken slog mig också idag att när jag kommer hem och ska fira nyår så har jag inte rört alkohol på över 4 månader. Kalas. )

När jag imorse befann mig på ett golv och pusslade ett pippi-pussel med ett stycke piggt trotsbarn, vid sisodär halv 8 tiden så tänkte jag ungefär såhär, "Jag skulle kunna sova ett dygn MINST." Istället åt jag ett paket kakor. Digestive kex doppade i choklad. Sverige ligger helt klart efter på kak fronten.

Sen fick jag ångest och gick och klippte lugg, ser ut att vara världens yngsta 12 åring ungefär. Vilket resulterade i lite mer ångest. Kommer få visa leg tills jag är 52. Funderar starkt på att investera i en concealer, så jag slipper gå runt med påsar under ögonen och se ut som en pundare. Efter som jag inte är gul och har blåmärken i armvecken längre så kan jag ju lika gärna köra på och skippa påsarna med.

Idag såg jag min första riktiga Ipad. Coolast var nog att Ava's låtsats morfar är ägaren till den. Ganska fränt.

Jag har ingen bild att lägga upp på min fin fina lugg än, för att jag ser bedrövlig ut.

Im sorry.

Im sorry that I was the only one you got to see graduate, the only one you saw pass her driving test. Im sorry I never had time to take you for a ride. Im sorry for all the times I made you worried about me.

Im sorry that you never will see the younger ones do all those things. Im sorry for all the things I screwed up, and now you will miss when the others dont.
Im sorry that you never will see my kids grow up. That you never will meet them, that you wont be able to see my future house. See me make up my mind and figure out my future.

Im so sorry that I couldnt be there. And Im so sorry that Im to weak to come now.
I wont remember you as the man that needed 40 pills of life to breath. I will remember you as the Hero you allways have been for me. And allways will. The one that teached me how to swing, watched my first steps and heard some of my first words.

Im sorry, so sorry that you had to go through all that pain.
Now its my turn to go through pain.

To my grandfather, my Hero.
I will allwas keep you close to my heart.
I love you.

De frågar om jag trivs här, jag svarar att jag trivs så bra att det känns som om att jag alltid har gott runt och otrivts innan. Jag har nog det, ganska länge.

Jag är nog ganska ensam och lite utlämnad till mig själv här, för att jag har inte har lätt för att möta andra. Men det berör mig inte, för jag trivs. Jag trivs utan att vara i behov av någon annan.

Idag har jag vart och simmat/mer eller mindre drunknat igen. Idag har jag också ätit bagel för första gången. Kul bröd, runt och gott med hål i. Spännande mat alltså.

Annars har det nog inte hänt något speciellt alls här.
Ava kastade en telefon i huvudet på mig bara sådär.
Ava snubblade på en hophage-matta och slog sig.
Karma is a bitch.

Just det, jag följer nu mera det engelska lets dance, idag grät jag nästan för att en tant dansade så fint. Det är med en snubbe som har lirat rugby eller något liknande, i vilket fall så visar han konstant upp sitt sex-pack och ler helt snett. Idag hade han världens bögigaste frissa. Pappan i familjen slänger då ut sig detta: "AHHH Look at him, I just wanna punch him." Följt av en miljon brittiska ord för "bortskämnd snorvalp".

Saken med detta är att jag aldrig ens skulle överväga att se det svenska lets dance för att det får mig att vilja kräkas och byta land.

Folk kör som galna här, inte bara på "fel sida", utan på fel sidan av "fel sida". Därför vägrar jag köra här. Man "får" dessutom parkera hur man vill, vilket resulterar i att man aldrig kommer hitta en parkering om man inte kan fickparkera. Jag fickparkerar inte. Helt emot mina principer.
Vart jag vill komma med detta är att jag idag förstod busschaffören med hela mitt hjärta när han vrålade ut, "OMFG I LOVE HOW PEOPLE DRIVE HERE". (Detta betyder alltså, Herre-min-jäkla-gud vad jag älskar hur folk tänker när de kör här.) Just i denna situvationen så står han inklämnd mellan 4 andra bussar med cirka 10 centimeters marginal på varje sida. Han fick backa.

Efter detta missöde så köpte jag varmoboy på mac donalds, för att det är det enda stället som säljer drycker som smakar någolunda vettigt. Sen talade doktorn om att jag är friskare och inte behöver hänka av blod förens nästa månad. Idag har jag också provat thai-kyckling-soppa. Smakade lite som kräks.

Det sötaste som finns är nog också när en pappa sitter i full kostym och sjunger barn-visor med sin dotter, och utövar alla hand rörelser. Jag tror kostym kan vara något av det snyggaste som finns dessutom. Ska helt klart ragga upp en kock som arbetar i kostym, det är nog helt klart min dröm man.
Just det idag fick jag hem ett stycke trotsbarn med ungefär 7 ton fantasi. Fick också ett stycke barn att äta all sin mat och städa upp efter sig. Jag är nog helt klart byggd för att ta hand om barn. (Ska också tacka min mamma för tipsen!)

Grattis på födelsedagen och på julaftondagen Ia, önskar Ia. JIPPIE!

Ipod touch, generation 4. Kalas, är jag helt klart värd att lägga mina löner på! Detta är alltså inte en Iphone, utan en apparat som kan allt utan att ringa, vilket man ändå faktiskt kan..

Idag är alltså dag två som de bygger om golven och oljar dem med någon fruktansvärt hjärndödande olja. Så Ava har vart borta i stortsett hela dagen och jag inte tillfört världen någonting. I morgon ska jag dock lämna huset och lämna flickan på dagis och sen ska jag få reda på att jag är friskare. Sen ska jag bannimej kolla in min nya favorit affär och kolla på kläder jag aldrig skulle kunna ha på mig. Igentligen så skulle jag verkligen behöva klippa mig men jag vågar inte låta någon röra mitt hår när jag inte kan förklara hur jag vill ha det.

Idag efter att ha samtalat med min nya bundis på bussen och lämnat charmtrollet på dagis. Trodde också typ här att jag skulle kunna lägga mig ner och avlida lite, tydligen räcker inte 14 timmars sömn plus en hel natt. Efter att ha avlidit lite så fyllde jag minst en hink med blod hos doktorn. Men efter som att jag har utnämnt mig själv till doktor så kan jag berätta att jag mår bättre. Jag är inte ett stort sår med pundar ögon längre. Idag var också alla spädbarn i staden hos doktorn, ett tag där blev jag helt kär i en 10 veckors bäbis och tänkte ta med den hem ända tills jag kom på att alla barn ska hamna i trotsåldern.

Sen kom jag på den kalas bra ideen med att åka till gymmet. Jag kan inte simma, min kropp är inte byggd för att flyta. Mina ben kan inte göra samma rörelse. Jag är heller inte kapabel till att tima mina andetag med de få tillfällen jag lyckas hamna över vattenytan. Så därför sväljer jag ungefär 56 hinkar med vatten och flyter ännu sämre. Så efter 23 livsfarliga minuter gick jag upp. Dessutom så tog en gäng tjäcka pensionärer över poolen (polen, pollen, hållet-med-vatten-i). Kände inte att jag borde dela mina nära döden upplevelser med folk som kan ha mindre starka hjärtan.

Sen tog jag bussen hem. Det tog 32 minuter och jag visste var jag var i ungefär 1 minut och 32 sekunder, resten av tiden så var jag helt vilse och ville bara gå av och ringa efter hjälp.

Såhär bra utsikt hade jag iallafall i någon minut i min vilsenhet.
Sen hittade jag det här huset. Världen sötaste lilla hus. Får jag inte bo i ett sånt när jag blir stor så vill jag inte bo alls.

Här låg också en hel cool kyrka som jag inte riktigt hade tid att få ett ordänkligt kort på.

(Jag kan ha glömt att säga detta men om man vill se bilderna på min blogg bättre så kan man trycka på dem.)

Jag har inte så mycket att rapportera idag då jag i stort sett har sovit i 14 timmar idag. (Dock inte i sträck.) Jag kliar inte så mycket längre förstår ni så jag kan sova igen lite nu. Har dessutom tappat lite av min pundar-look. Imon ska jag ta hänka av lite blod hos doktorn igen.

Jag har alltså missat en hel del idag, tillexempel då de har flyttat en miljon möbler och sådär för att golven ska byta. Har lite dåligt samvete då jag sov rakt igenom allt detta slitande.

Ava har börjat slänga ur sig uttrycket :- Yee man.
Jag dog lite inombords, hysteriskt roligt. Annars så har jag ägnat kvällen åt att lära mig ett par engelska barnvisor.

Om dagen börjar med att Ava inte vaknar först och väcker sina päron utan istället måste bli väckt, så betyder detta att det kommer bli en dag av trots. Efter en lagom-för-lång disskution på vägen hem om att man inte kan sitta mitt på trottoaren, så har jag nu en fråga om varför i hela världen man inte kan ha en egen liten fredsmäklare i väskan.
Jag hoppas att min kära mamma inser att om jag en vacker dag skaffar mig en egen liten trotsunge så kommer hon få agera fredsmäklare mer än för-ofta genom telefon.

Idag körde bussen fel på morgonen, detta resulterade i att jag har skaffat mig en ny kompis. Eller en mamma med en pojke som alltid åker samma buss som vi. Eller kompis, vi småpratade och skrattade lite åt busschaffören.

Eftersom att jag har en förkärlek för matprogram så har nu alla andra fåt det med och vi följer glatt alla mat tävlingar. Så idag råkade jag säga att jag aldrig ätit musslor. Vilken uppståndelse det blev. Så snart är jag nog av med den mat-oskulden med.

Idag har jag också använt en tvättmaskin för första gången i mitt liv. Ingenting missfägades, maskinen är hel, kläderna luktar gott och ingenting blev varken mindre eller större än innan. Verkar som alla år av påtittande när min kära mamma och pappa har skämmt bort mig ändå har lärt mig något. Snart 19 år och en naturbegåvning!

Idag har jag och Ava varit i parken och lekt. Det vill säga gungat och åkt rushkana i nära två timmar. Efter det så var vi på gymmet och simmade, vilket resulterade i att vi båda somnade till djungelboken medans modern lagade mat.

England gör en helt klart mer chokladsugen än vanligt, samtidigt som min kära lever gör mig sjukt glad i frukt. Blandat med detta så bor jag med en familj som är kalas-bra på att laga mat så nuförtiden så äter jag både räckor och tomat. I samma rätter. Jag som aldrig rört något sådan innan. Jag har också testat på cheesecake vilket faktiskt är ganska gott i en viss mängd. Så jag kan nog ganska ärligt säga att jag har ätit upp mig ganska bra de senaste två veckorna så det känns bra att ha skaffat mig träningsvärk-i-muskler-jag-glömt-tills-imon.

Känns lite tragiskt att jag slocknar utan problem vid 8-9 på kvällen, när jag annars ganska lätt trotsar resten av världens dygnsrytm.

Igår tillbringade jag kvällen med att kolla på fotbollsmatchen emellan Italien och Irland. (Herregud varför kan jag inte uppskatta att kolla på fotboll, jag hade lätt kunna lägga dessa 90 minuter på att skura ett golv med en tandborste och haft roligare) Men igår blev detta ändå en upplevelse då pappans familj kom förbi, alla italienare. Dessutom kan de rabbla upp hela laget och varje spelares historia typ. Det blev 0-0 och ett under att inget vin spilldes ut.

I huset jag befinner mig i har de en klocka, en sådan där gammal som man måste vrida upp och så låter den varje timme. Otroligt depprimerande. Nu menar jag i situvationer som typ när man varknar mitt i natten och är psykiskt beredd att ta en osthyvel och hyvla bort ett par lager hud. (Alltså ett lager, för det är det enda som finns kvar mellan sårskorporna.) Så i just denna situvationen: man vaknar klockan halv två och sen hinner höra klock-aset plinga 4 gånger innan man somnar om igen.

Detta betyder att jag nu har ett apotek av kli-medeciner som inte fungerar fast jag överdoserar som en tjockis som äter godis. Jag är som en fiskare med tre ton bete men som aldrig får fisk. Som en telefonförsäljare utan telefon.

Ikväll är jag en barnvaktare, detta menas att barnet sover (jag behövde inte gå och lägga henne och hon vaknar aldrig när hon sover) medans jag äter glass. KALAS!

Igår när Ava hade vart påväg hem på tåget med sin mamma så hade hon skådat en man med en Sony eriksson telefon och då hade detta charmtroll kläck ur sig: "Look, that man has a swedish phone!" (Min vanliga är alltså en sony eriksson och jag namn gav den till min "swedish phone" och min nya till "the new phone".)

Att lämna Ava på dagis är fridfull upplevelse. Hon går glatt till bussen, pekar och pratar och trycker på knappar och sjunger och har sig.
Men påvägen hem är det mer ett litet helvete. Idag var det i stort sätt ett under att både flickan och jag kom hem med livet i behåll. Ungen kommer helt plötsligt på att hon är i trotsåldern och att hon är fruktansvärt trött och även ganska hungrig. Hon börjar slås och kivas, men detta kommer vi till sist överens om att det är inte okej att bete sig på det viset och vi går vidare. Efter cirka en goda 32 meter så sätter sig ungen och vägrar gå någonstans och vrålar och har sig. Mitt utanför ett jäkla kontor med 3 medelålders kvinnor (helt jäkla garanterat barnlösa) som står i fönstret och kollar glatt(!!) på när jag försöker först lite snällt reda ut med Ava om vad som är fel. Inget är fel hon vägrar bara gå och fortsätter vråla. Då försöker jag lite snällt sådär fråga om jag ska bära henne om det är för att hon är trött. (Här försöker jag alltså på bästa smidiga sätt få armmuskler och få hem ungen.) När inte heller detta funkar och hon vrålar om möjligt ännu högre så försöker jag med det klassiska, "Du får en kaka när vi kommer hem, och vi kan spela elefant spelet, eller teckna eller leka flygplan ELLER VAD TUSAN SOM HELST bara du börjar gå igen".
Ungefär här tappar jag nerverna medans de medelsålders tanterna står och faktiskt garvar åt hur desperat jag börjar bli.
Så jag lyfter upp ungen och går. (Vi befinner oss på världens mest befolkade gata och nu vill jag bara få Ava där ifrån, och mig själv.) Här infinner sig trotsålderns jäkligaste höjdpunkt, sparkar och skriker och ålar och far. När inte tanterna är inomsynhåll så ger jag upp sätter ner ungen, denna gången sitter hon iallafall inte mitt på vägen och vrålar. Nu är hon tyst och bara sitter och är omöjlig att få att gå. Här ger jag upp och förstår helt plötsligt varför mammor får nervsamanbrott och iband vill strypa sina barn. Så jag sätter mig ner med och säger inte ett ord.
(Här hade jag utan ansträngning kunnat börja lipa som en idiot. Sömnbrist brukar aldrig påverka mig så mycket men när detta blandas med ofrivillig sömnbrist pga en sönderkliad kropp, trött-medeciner och ett stycke unge som är hungrig och trött så funkar ingenting.)

Mot alla odds verkar detta ha varit lösningen och efter en tysta 4 minuter så reser vi oss upp och går glatt hela vägen hem.

HERREGUD HUR HAR DU ORKAT MED MIG I ALLA ÅR MAMMA?! Jag har ju haft trottsåldern i en goda snart 19 år..

Jag tror aldrig att jag har hatat mig själv så mycket för att inte ha tagigt med mig en frukt eller en klubba eller vad tusan som helst som är möjligt att muta med. Jag har liksom på något sätt tyckt att det är märkligt jäkla nog att man nu konstant kan hitta minst en napp och pappersnäsdukar i min väska.

Här bor jag frästen, mitt rum är det vita uppe till höger. Världens charmigaste hus.


Idag var jag hos doktorn och fick veta mina värden igen. De är sämre men doktorn sa att det kan bero på att man ibland mäter lite olika i olika länder. Så då är det samma eller sämre. Jag som lever i min kropp kan ju säga att det är värre. Nu är jag inne på medecin nummer 4 som är ett pulver som man ska bland i något och det smakar mjöl. Min kära doktor har aldrig skrivit ut detta till något sådant här fall förut.. Kalas.

Nu när jag lever med två advokater så har jag passat på att fråga om det där som de alltid säger på tv är sant. Jag pratar om den kändaste (eller iallafall mest uttalade) meningen som används i lite mer än alla polis serier/filmer. Alltså: "I want to call my lawyer." Är detta sant, har folk verkligen egna advokater bara sådär? Svaret är Nej, eller kanske om man är värsta värsta eller rikaste rika. Dock glömnde jag fråga om jag som en helt vanlig person kan ha en egen advokat.
Hade vart något att slänga ut sig om man råkar snubbla på en polis. "Before you get mad, let me call my lawyer!"

Jag kan nog tänka mig att bli advokat bara för att man ser och faktiskt är jäkligt smart. Och man har fin fina kläder. Fast sedan måsta man tydligen ibland läsa ungefär 3-4 biblar av papper efter jobbet för att hinna med allt..

Idag har jag gjort ett fynd. (Kan du tänka dig något liknande detta som ett förlåt-att-jag-lämnar-dig-efter-att-du-lämnade-mig-först-för-att-lära-dig-något-förlåtelse-present Moais? )

Sjukvården: Sjuksystern snodde mitt papper på vad jag är för sjuk och vilka värden som är fel. Så det var lite svårt att förklara för doktorn vad som var fel. Men jag har fått nya tabletter som tydligen ska göra mig ännu tröttare. Tydligen så hade inte de svenska läkarna skrivit att jag har körtelfeber (och att det är det som har spårat ur) så sjuksystern frågade om det är hepatit jag har.. Nej sa jag, och ungefär här blev plötslig jag den som sa vad som ska testats och vad som är fel och hur det blev så.
Detta är alltså mitt första offentliga steg i min framtida icke-existerande-läkar-karriär.
(Spänningen är olidlig inför fredag då de ska på något sätt jämnföra mina nya värden med mina gamla och pappret är snott av sjuksköterska. Tur att jag som är doktor vet att jag hade 70 i värde på något(..) som igentligen ska ligga på 20.)

Imon är jag ledig och ensam här i huset. Så jag hoppas på fint väder så jag kan ta någon bild på piren som är typ den enda i England som inte brunnit upp någongång. Hittills..

Idag testade jag på det mytomspunna Starbucks kaffet. Pinsamt att till och med Mac donalds kaffet är att föredra. Waste of 1 pund and 50 pence. Men iallafall så har ju ingen dött av att odla detta blask kaffe.

I natt fick jag sova sådär 3-4 timmar VARFÖR BLIR JAG INTE FRISKARE?! I och med detta så var tiden mellan klockan 07.30-09.02 OLIDLIG. Mest med tanke på att Ava sprang runt och sjöng Happy b-day sången om-och-om-igen. Iallafall så är hon med sin farmor idag så jag har sovit ifatt och slösat pengar.

Detta slösade jag på: En fejk skinnjacka. Här kommer min mamma säga, "Du har ju redan en.." Ja du mamma, men inte en svart! Sen har jag visst slösat lite på en stickad tröja fast det var ju förra veckan så det gills inte.



Och ungefär här, så gick mina hörlurar till mp3 sönder så då gick jag och hälsade på killen-med-ett-ton-hårsprej-i-håret som sålde mig dessa. Kalas mycket billigare än i Sverige!


De säljer ganska billiga i-pods här.. Tur att jag fyller år snart(..). Tänk vad bra att jag fick studiebidrag!

Imon ska jag till doktorn, jag är lite.. livrädd. Inte ens chans i världen att jag kommer förstå hans medecin ord på engelska. Och varför i tusan lärde de en aldrig i skolan hur många pence det går på en pund och hur pengarna ser ut.

Jag har just testat på det där med badkar och bubbler i typ en väldigt lång timme. Jag var nog det renaste jag någonsin varit i ungefär 3 minuter tills jag kliade fram en massa blod. Problemet är mest att jag sover i världens vitaste säng.

Idag har jag lämnat en trotsig liten flicka på dagis för att sedan gå in i någonslags affär som bara säljer ta-med-dig-till-skolan-mat. I denna världen, alltså chips. Ungefär här blev jag världens nyttigaste och köpte juice och frallor. (Efter detta åt jag fruktsalad, 3 mackor med nutella, 8147 ton kakor och glass..) För att komma till saken:
Idag flörtade en (helt okej) snygg kille i kassan med mig. Känns ganska bra, nu såhär i efterhand när jag listat ut vad han sa. En del folk här har en grötig jäkla engelska, typ som danska är för oss. Så nu när jag tänker efter så kanske han bara var fyndig..

Resten av av dagen så la jag 5 timmar på att vänta på någon som skulle fixa vattnet. Härligt. och på onsdag så ska jag testa sjukvården, spännande.

Just det, idag gav Ava mig en blåtira.

Detta är jag och min nya bästis. Världens härligaste lilla flicka.

Idag blev jag också av med min byta-blöja-oskuld. Härligt.

Ganska bestämmt så kan jag inte bestämma om jag gillar detta med middag på kvällen eller inte. Man är hungrigare och äter mer - blir ännu tröttare - somnar som en stock.

Idag har jag vart med "min" familj och kollat in staden samtidigt som jag har haft i mig ett ton te. Följde också med till världens minsta supermarket för att kolla in veckohandlingen. När alla dessa varor sedan ska packiteras ner i några annorlunda påsar så sitter Ava och väntar på en bänk i närheten. I jämte henne slår sig en äldre man ner, jag skulle höfta till på att han kan ha varit nära på 203 år gammal.

Ava: hello
203 årig man: hello
Ava: where is your mum?
203 årig man: she is somewere around here.
Den äldre mannen börjar här fnittra lite medans Ava börjar peka ut kvinnor i 20 års åldern och fråga om det är hans mamma. Detta låter något i stil med..
Ava: is it the yellow one? Oh, or is it this green one?

På tal om mat så saknar jag nog Arla mest med svensk mat. Liksom vanlig hederlig mjölk utan grädde och konstig smak. På tal om mat så pågår tydligen det någon gigantisk golf tävling mellan europa och usa. Otroligt spännande.

Imon ska jag vara barnvakt och lära mig säga socker igen. Säger fortfarande fel enligt denna charmiga 2.5 åring.

Idag fyller min unga härliga mamma något år äldre med, märks inte ett skvatt eftersom att hon är lång och ståtlig som en kort 17 åring! Grattis min lilla mamma!

Måndag: Trevlig snubbe på planet anser att han kan sova på planet, med fötterna emot mig. Helt okej, om det inte hade vart för det faktum att han tar av sig skorna och strumporna. Anländer sedan på världens största flygplats i London, typ Jönköping gånger två. Kommer efter många om och men fram till nya huset och får träffa hela underbara familjen. Lipar sedan en skvätt för att det är omöjligt att få upp resväskan.

Tisdag: Lär mig åka buss, säkert en ganska onormal pinsam tystnad från mig och min nya familjs mamma. Fast jag hade liksom inte tid med att hitta på engelska ord för jag hade fullt upp med att glo på alla spännande hus från typ 1800 talet.

Onsdag: Ta liten söt unge på bussen till dagis, åka hem och låta kli-tabletterna gå ur kroppen så jag kan klassas som vaken igen. För att sedan explora staden, ångra att jag inte har några bilder än, köpa el-uttag crap så jag kan ladda datorn. Ta buss igen för att hämta hem liten söt unge från dagis, mutar dessutom ungen med en kaka för att få den att gå själv.

Torsdag: Åka till liten söt unges mormor och äta mat och få en tour i Brighton, tror jag det kan heta, iallafall stor jäkla stad. Återvänder sedan till huset med extremt grinig unge, tackar gudarna för att mamman till det griniga lilla barnet var med på tåget. Trottsåldern är något speciellt...

Fredag: Lämna och hämta liten söt unge på dagis, hänga tvätt, damsuga, käka en miljon mackor, äta indisk mat, bli dränkt av 300 ton vatten som ramlar ner från skyn.

Anyway: Detta kommer vara min fin-fina flytta till England blogg. Förhoppningsvis kommer den innehålla en hel del bilder en vacker dag. Jag befinner mig alltså i Eastbourn där jag lever ett slags lyxigt au pair liv. Jag bor hos en helt underbar familj som består av en mamma, en pappa och deras dotter. Flickan är 2.5 år, heter Ava och hennes dagliga aktivitet består av att försöka lära mig uttala Suger rätt. ( Socker på engelska, alltså) Schjugher, tror jag bestämt det uttalas men det märker jag vid nästa tebjudning med dockor och andra härligt olevande leksaker.

Alltså befinner jag mig ett par länder bort från min egen familj och dessutom så har jag lyckas dra på mig ett stycke körtelfeber och en inflamerad lever. Så jag är aningen gul, onormalt trött och kliar dessutom sönder min hud pågrund av det gula ämnet. Därför äter jag tabletter för att kunna få sova, dessa härliga små vita piller gör mig dock till ett vandrande lik då de har en lugnande effekt. You go läkemedelsindustrin! Dessutom betyder detta att jag har en förstorad lever och mjälte som tål i stort sätt ingenting, så jag är förbjuden att ramla fel i 3 månader till. Så i och med detta så kommer jag att testa på Englands sjukvård. Härligt.

Denna blogg kommer alltså att läsas av min kära mamma så därför ska jag undvika ord som... djävulska ord, allmäna könsord, ord för folk som säljer sig mot pengar och andra ord som kan tänkas låta ohövliga. Detta kommer dock inte hindra min brilljanta stavning som ser lite ut som blindskrift ibland..