Ava vaknade nyss och hon väckte mig genom att gråta och ropa efter mamma och pappa. Jag tänkte ungefär såhär, Snälla gode gud låt henne inte fortsätta gråta såhär, igen..
Gud lyssnade, så fort Ava fick ögonen på mig så lös hon upp som en soluppgång. Dock var det sådär lätt att vakna till vid 2am och leka och vara världens posetivaste. Men bara i 20 minuter sen kom räddningen hem.
NU SKA JAG SOVA. (tagning 2)
Vi saknar dig MASSOR! Men du, inte många dagar kvar nu... //mum
SvaraRadera