Sådär var inte vädret idag, men det kunde ha varit. Men istället så har det spöregnat och jag fick använda varenda liten nerv för att orka ta mig ut. Fick för mig att testa på leka med rodd-båt-sakerna på gymmet. Gick kalas ända till jag reste mig och min rygg drog ihop sig lite som ett dragspel och det nu känns som om att jag har konstanta muskel-attacker.
Skriver endast detta för att min mamma läser så att hon ska bli stolt.
Att försöka ta sig igenom en folksamling i England/Eastbourne (kanske inte ska dra ett helt land över samma iaktagande) är som att jobba på Coop. En himla massa tackande och ursäktande. Gud nåde dig om du råkar snudda vid någon och du inte ber om ursäkt. Eller om du står och kollar på något som någon annan vill se och inte ber om ursäkt för din existens.
Du, jag är stolt över dig utan att du ror omkring på land. Blir dock imponerad av att du gnetar på. Vet ju att uthållighet kanske inte är din starkaste sida :) Love you! /Mamma
SvaraRadera